Förlossningsberättelse



Jag har varit lite seg med min förlossningsberättelse, så nu tänkte jag avsluta denna blogg med historian om dagen vår prinsessa kom till världen :)

5maj (v.41+3)
På kvällen
den 5maj så hade jag mer ländryggsmärtor än vanligt och kvällen spenderades i soffan med min lilla massageapparat som prinsen masserade min ländrygg med under tiden vi såg film. Men jag tog inte detta så allvarligt eftersom jag hade haft dessa ländryggsmrtor de senaste veckorna.

6maj (v.41+4)
Natten
gick jättebra och jag tänkte inte alls på några smärtor. Under kommande dagen kände jag mig lite smått sliten och det värkte som smått i ländrygg och mensvärk liknande smärtor, men även vid det här laget trodde jag inte det var på gång eftersom jag känt på detta vis flera veckor.. Jag var som inställd på att imorgon skulle jag ringa barnmorskan så hon kunde boka tid för igångsättning om några dagar.
Prinsen kom hem vid halv fem och vi satt i soffan och pratade om när vi skulle ta tag i att göra middag. Jag ändrade lite sittläge och kände hur det "knäppte" till i höftpartiet. Det var en underlig känsla så jag ställde mig upp på en gång och började säga till prinsen "Jag tror att.." och då började det rinna ut vatten. Vattnet hade gått. Det forsade inte men det var så pass mycket att det inte kunde misstolkas för flytningar eller annat som många blir tveksamma över. 
Vi ringde till förlossningen (som man ska när vattnet har gått) och de bad oss komma för kontroll (vilket man alltid gör när vattnet gått). Vi fixade i ordning lite snabb middag till oss eftersom vi inte visste om vi skulle bli inskrivna eller inte. Och vid sju tog vi med pick och pack och körde mot förlossningen. Vid det här laget hade jag börjat känna lite oregelbundna sammandragningar som gjorde lite ont men var hanterbara. Sammandragningarna kom ca var 5:e minut, men dröjde ibland ngn minut längre mellan.
Vi kom in för kontroll och de kollade babyns hjärtljud och mina sammandragningar. Även ett ultraljud blev det för att kolla att hon låg åt rätt håll. Men de tyckte att allt såg bra ut och sammandragnignarna var inte nog täta och jag hade inte nog "ont" så vi blev hemskickade vid åtta tiden.
Redan på hemvägen så kände jag hur sammandragningarna blev kraftigare och tätare och prinsen tyckte vi skulle vända tillbaka redan då men jag sa att vi skulle följa deras råd och åka hem en stund. Väl hemma (ca 30min bilväg) så var smärtorna riktigt kraftiga och vi försökte se film men jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen när sammandragnignarna kom, ingen ställning var vidare avkopplande. Så vid tio gav jag med mig och ringde åter till förlossningen men de tyckte vi skulle stanna hemma ett tag till, försöka ändra läge och kanske ta en dusch. Prinsen tyckte jag lät för lugn på telefonen.. och inte uttryckte hur ont jag hade. Jag följde i alla fall deras råd. Men en timme senare, vid elva, ringde jag upp igen efter att ha börja kräkas av smärtor och hade svårt att andas normalt. "Oj, du låter verkligen smärtpåverkad" var sköterskans kommentar i luren "Det är nog bäst ni kommer in nu" JA TACK!
Väl åter på förlossningen så skulle de börja koppla upp mig på CTG igen och kartlägga sammandragningarna men prinsen frågade om jag inte kunde få smärtlindring först, men så fort förklarade personalen att det inte går de måste undersöka först (?) I alla fall så beslutade barnmorskan síg för att kontrollera hur öppen jag var innan de kopplade på CTG och jag var redan 7cm(!) öppen, och därefter gick det då fort att skriva in mig ;) Tror väl jag det att jag hade ont, man brukar ju bli inskriven när man är 4cm öppen.
strax före midnatt skrevs vi in på förlossningen.

7 maj (v.41+5)
Vi hade beslutat att jag skulle börja med lustgas och sedan ta epidural om det behövdes men eftersom jag var så öppen redan så frågade barnmorskan på en gång om jag ville ha epidural och jag tackade självklart ja ;) Men jag fick lustgas att börja med tills de skrivit in mig ordentligt och kontaktat narkosläkaren. Lustgasen hjälpte dock lite och tog bort värsta udden så det var ok. Gasen tog inte bort smärtan men gjorde mig lite lullig och sömnig så då var inte värkarna lika jobbiga. 
Ganska snart kom dock narkosläkaren och jag fick min epidural, underbart! Jag rekomenderar skarpt denna! ;) Jag vet att den kan avstanna förlossningsarbetet lite men jag upplevde det inte som ngt problem. När epiduralen börjat verka så var smärtan helt borta och lämnade bara kvar ett tryck "där nere" vid varje värk. Detta tryck var så mild till en början så jag fick några timmar att ligga och småslumra lite. Skönt!
Jag vet inte vad klockan var men efter några timmar ökade trycket och jag var till slut fullt öppen, men det var inte dags att krysta än för hon låg inte helt nere på "rätt plats". Den här tiden (och sista timmen hemma) tyckte jag var jobbigast (förutom själva krystarbetet då) eftersom trycket var enorm och hela min kropp sa "tryck" men jag skulle bara låta bli att krysta och bara andas igenom värkarna, jobbig känsla men inte ont. Jag fick prova krysta lite ngn gång, men de rådde mig att ligga och vänta en stund.
Sen vid (vad jag skulle gissa) ca fem, kom barnmorskan in för kontroll. Strax innan det hade jag sagt till prinsen att nu kändes trycket annorlunda, liksom längre "fram" och inte den där "bajsnödiga" känslan. Jag hann bara börja krysta innan barnmorskan stoppade mig för hon behövde ta på sig handskar och tillkalla undersköterskan för lillan var på väg ut ;)
Därefter började det tuffa krystarbetet, och här ska jag inte sticka under stolen med att det gjorde ONT! Men jag upplevde att det gick så fort och bara några krystar senare var hon ute kl.05.26 :)

Sammanfattningsvis så tyckte jag vår förlossning gick mycket bra, faktiskt mycket lättare och mindre ont än jag trodde det skulle göra. Jobbigast var som sagt sista tiden hemma när envisa jag inte ville vara en "nojig" föderska och ringa fölossningen stup i kvarten och när jag var fullt öppen men inte fick krysta. Sen självklart krystarbetet men det gick undan så fort som tur var. Nu fem veckor senare har jag glömt bort den smärtan för länge sen och bara njuter av vårt lilla underverk :)

 

Äntligen här!!


I morse vid halv sex anlände hon till världen! 53cm lång, 4200g, blå ögon och mörkt hår :) Mer detaljer om förlossningen som gick mkt bra kommer en annan gång :)

 

En vecka över tiden


Godmorgon! Tänkte köra en liten uppdatering här, tyvärr så sker en liten bloggtorka här i väntans dagar.

Så igår gick vi en vecka över tiden och åkte till Huddinge sjukhus för en rutinkontroll med ultraljud. Allt såg bra ut och "lilla" tjejen tycks ha det bra där inne. Efter alla mätningar så uppskattades hon till 3,9kg (!)

Denna väntan är så tråkig! Inte för att jag inte kan göra saker under tiden, jag är rätt så rörlig i alla fall, förutom de kvällar när sammandragningarna gör riktigt ont. Men det är så trist, vi vill ju träffa henne nu :) och man blir ju galen och överanalyserar allt, tror att minsta lilla annorlunda känsla i kroppen är ett tecken på att snart kanske förlossningen sätter igång.. Men inte..

Idag väntar ett besök till barnmorskan för att diskutera och information om igångsättning.

 

Ingenting häänder


Fem dagar över tiden nu :( Visst, vi försöker ställa in oss att det kan bli 9maj men vi vill ju att hon kommer nu :)

Lite tydligare sammandragningar har jag ju fått, men långt ifrån nog regelbundna eller kraftiga, så det är väl bara att vänta och se.

Planen för nästa vecka är rutinkontroll med ultraljud på onsdag på sjukhuset och besök till barnmorskan på torsdag för planering av igångsättning. Om nu inte lillan tänker kika ut innan dess.

 

Datumet är här!


I nio långa månader har vi väntat på detta datum, och nu är 24april här, men lillan ligger kvar och myser inne i magen ;)

Vi sa redan tidigt att vi ställer in oss på 8maj (två veckor över) så blir inte sista tiden så olidlig att vänta, men det fungerade inte så bra. Den senaste 1,5 veckan har vi gått och lagt oss med tanken "inatt kanske hon kommer". Men detta med god anledning, för 1,5 veckor sen märkte jag en tydlig förändring i kroppen. Varje kväll sen dess har jag väldiga "mensvärk" liknande smärtor med strålning ut i ländrygg och ljumskar, men de släpper efter natten. Barnmorskan tyckte verkligen det är ett tecken på att kroppen förbereder sig och enligt hennes kontroll för en vecka sen så ligger bebisen med hela huvudet nere i bäckenet, alltså väääldigt långt ned.

I fredags (4dagar sedan) ändrade sig smärtorna lite igen, från att vara helt smärtfri om dagarna och ont om kvällarna så har jag molande svagt ont om dagarna och kraftigt ont om kvällarna, men fortfarande inga regelbundna sammandragningar.

Ja ni hör ju, tycker inte ni det låter som om hon skulle kommit för länge sen ;) men vi får väl se, hon kanske är punktlig och kommer idag :)

 

Ödem i händer


För några veckor sen skrev jag om det stora problemet med svullna fötter. Detta symtom har lagt sig lite nu, självklart är fötterna lite vätskefyllda men inte alls lika mkt som då. Nu är det stora problemet händerna, speciellt höger. Det kanske inte syns så mkt om man inte tittar noggrant men det känns. Det är svårt att knyta händerna helt, som t.ex. när man ska öppna en oöppnad flaska. Fingertopparna är konstant bortdomnade, lite känsla av "sockerdricka" som man hade i benen när man var liten när benen somnade. Väldigt olustig känsla när man skriver på tangentbordet eller använder touchscreen som iphone. Inte länge kvar nu...

 

Sammanfattning av graviditeten


Igår var vi hos barnmorskan igen för lite rutinkontroller som järn, blodsocker, blodtryck, hjärtfrekvens osv. Allt såg finemang ut, lillan växer som hon ska.

Sedan var det dags att sammanfatta vår graviditet, lätt och svårt på samma gång. Visst jag har haft alla småkrämpor man kan ha som illamående och halsbränna, och när jag varit mitt uppe i det har det varit tufft. Men nu i efterhand måste jag säga att i överlag har jag haft en relativt lätt graviditet, jag vet att många har det mycket värre. Det som förvånat mig mest är att jag inte haft mer besvär med ryggen än jag haft med tanke på mina tidigare ryggproblem, det var bara en kort period där i november när kroppen vande sig vid ombelastningen men sen dess har jag inte alls haft några större problem, faktiskt till och med bättre än i vanliga fall.

Anledningen till att jag mår så bra nu på slutet är nog att jag beslutade att gå på havandeskapsledigt redan två månader innan förlossning. Nu har en månad av denna tid gått och jag har hunnit pyssla på med småsaker som behövdes göras vilket lättade stressen psykiskt och dessutom sova ca 10 timmar om natten med vilopauser på dagen vilket lättat fysiskt.

Nu hoppas jag att de kommande 0-5 veckorna går lika bra :)

 

Vart är mina fötter?


Sakta men säkert har kroppen fyllts med vätska och den senaste veckan har det verkligen fått en skjuts. Fingrarna värker när jag knyter handen för att inte tala om mina fötter; de värker att stå på, mina anklar existerar inte. Jag har till och med köpt mig ett par nya skor i en för stor storlek så jag har ngt att ha på mig. I takt med ödemet så har även domningar i benen ökat när jag sitter eller står för länge i samma ställning (får dansa lite i duschen för att inte trilla omkull). Nu får gärna prinsessan kika ut snart.

 

Halsbränna :(


En nackdel så här i slutet av graviditeten är halsbrännan som dyker upp titt som tätt :( men jag har hittat bästa medicinen, glass! ;)

 

Hur vet man att förlossningen sätter igång?


Jag har ju förstått att det inte går till som på filmer då en flod av vatten kommer och kraftiga värkar sätter igång. Snarare sipprar lite vatten i taget ut (om vattnet alls går) och man har en diffus mensvärk-liknande smärta tillsammans med molande ländryggssmärtor.

Jag svär, igår började jag nästan misstänka att denna bebis ville komma ut tidigare. Jag hade verkligen "mensvärk" och ont i ländryggen. Så ont att jag inte visste hur jag skulle sitta eller ligga :( Men dessa smärtor kommer ju och går i och med min gamla ryggvärk i kombination av foglossningar. Och rätt hade jag, jag gick och lade mig för att sova och nu efter en god natts sömn är de borta :)

Min fundering är ju då, om man har dessa smärtor av och till hur ska man då veta när förlossningen sätter igång? Men samtidigt förstår jag ju att man kommer att känna skillnaden när man väl är där ;)

 

Kasst immunförsvar


Jag visste att man får sämre immunförsvar när man är gravid men det här är ju löjligt! Jag har varit förkyld sen november och nu har det blommat ut för fullt igen :( Precis när hostan, halsonten har släppt och man tror att man "bara" har graviditetsnästäppa så sätter det igång igen. Nu har jag varit dunderförkyld ett par dagar i nästäppa, igår började den lätta (som tur är, jag fräter ju sönder slemhinnorna med nässpray) men istället har jag så ont k halsen att det inte går att svälja och hostar titt som tätt. Suck! Var vara tvungen att avreagera mig lite ;)

 

Föräldrautbildning


Då har vi varit på vår första FUB. Kvällens ämne: förlossningen. Intressant och lite skrämmande på samma gång. Mycket visste man sen innan (från min egen utbildning och allt man läst nu under graviditeten) men det är alltid bra att höra igen och lite nyheter dök ju upp. Prinsen fick även lite inblick i saker han inte visste. Nu känner vi oss lite mer förberedda :)

 

Världens bästa prins


Visst har jag världens bästa prins som cyklar till affären halv tio för att köpa vad mina gravid-cravings begär :)

 

Gravidkrämpor




Jag köpte nya numret av Vi föräldrar special - GRAVID och hittade en artikel där i om gravidkrämpor man kan råka ut för under sin graviditet. Jag har ju insett att min graviditet inte har varit den enklaste hittills, jag ska inte klaga, många har det tio gånger värre, men jag har verkligen inte mått på topp under dessa veckor. Jag bockar av hela 24 stycken av dessa 35 krämpor, hittills!

(X) Andfåddhet
( ) Blödningar
( ) Bristningar
( ) Carpaltunnel syndrom
(X) Cravings
(X) Drömmar, konstiga
(X) Flytningar
(X) Foglossning
(X) Glädjerus
( ) Hemorrojder
(X) Halsbränna
(X) Ischias
(X) Illamående
(X) Järnbrist
(X) Kissnödighet
( ) Klåda
( ) Känslosvallningar
( ) Luktsinnet
(X) Myrkrypningar, Restless legs
(X) Nästäppa
(X) Oro
( ) Pigmentfläckar
(X) Ryggproblem
(X) Sammandragningar
(X) Sendrag/kramp
(X) Svullna fötter
(X) Trög mage
(X) Trötthet
( ) Urinvägsinfektion
(X) Viktökning
( ) Vena-Cava syndrom
(X) Yrsel
( ) Åderbråck
(X) Ändrade sovvanor
(X) Ömma bröst

 

Förmiddag from hell


Usch vilken förmiddag jag haft! Det började redan inatt att jag inte kunde hitta en ställning att ligga i för allt gjorde så ont i höfter och ländrygg. När jag sen skulle stiga upp så var smärtan tio gånger värre och det kändes som om jag hade små kuddar under fötterna pga att de var lite bortdomnade. Självklart kunde jag inte gå till jobbet. 

En stund där på morgonen höll jag på att få smått panik. Kunde inte sitta, kunde inte ligga, kunde inte stå, allt gjorde så fruktansvärt ont, och så hade jag sådan huvudvärk pga sömnbristen. Vilopulsen var uppe över 100 pga smärtan.

På allt detta så kom värsta illamåendet tillbaka, vi får väl hoppas att det inte blir ngt återkommande.

Till slut hittade jag lite Alvedon i medicinskåpet och efter en stund kunde jag äntligen lägga mig till rätta och sova en stund. Sååååå skönt!! Nu mår jag lite bättre efter lite sömn, och Alvedonen har fortfarande effekt. Matlusten börjar komma smått tillbaka så jag ska ta och fixa mig lite lunch.

Håll tummarna att detta inte är hur de sista tre månaderna ska spenderas!

 

Kallt om magen


Jag gillar kylan som kommit till Stockholm, hellre den än det slaskiga. Men nu får kylan snart ta och ge sig, för det är inte länge kvar tills min vinterjacka inte går igen över magen. Vad gör jag annars? Byter med prinsen? ;)

 

Hej du lilla människa


Det är otroligt hur fort tiden går! Nu går vi in i tredje trimestern. Snart i mål! Och nu börjar längtan bli riktigt stor. Nu när vi märker av den lilla människan som bor där inne. Förut var det lite tumult, ngn spark men nu får vi verkligen respons. En klapp på magen svaras med en liten kick. Och hon ligger så pass ytligt att man kan urskilja en rumpa eller en fot här och där när hon bökar runt för att få plats :) Mys!

 

Rensning nummer tre


Inte ens mins baggy jeans passar längre. Jag har ju inbillat mig att det bara är magen mina extra tio kilo ligger på, men nog har lite smugit sig på höfterna oxå ;) och brösten, nu åkte alla BH:n ut, dags att investera i större :p

 

Som ett brev på posten


Beskedet hade inte kunnat komma lägligare, men idag kom ett brev från försäkringskassan som bekräftade att jag är beviljad graviditetspenning fr.o.m. 24februari. Jippi!! Min tanke var ju att jobba till sista mars, men insikten har kommit smygande ju mer ont i ryggen jag fått att det inte kommer att gå. Idag var en av de värsta dagarna, värk i hela ryggen :( Men det är ju skönt att ha det beviljat från slutet av februari och då ha valmöjligheten att sluta tidigare. Min nya plan är att gå ned till 50% 1 mars och sluta helt till april. Det är planen, men vi får väl se hur det går.. Ska prata med chefen imorgon. Mina arbetsuppgifter gör det ju lätt att vara lite flexibel och gå när jag känner för det.

 

Det börjar bli tungt nu


Eller det varierar från dag till dag. Igår kände jag mig så lätt och smidig.. Idag tog jag mig knappt ur sängen av trötthet, ryggen värker innan jag ens tagit mig till jobbet och en kort promenad får mig att känna mig som om jag sprungit några kilometer.
Nu längtar jag tills mitt besked om graviditetspenning kommer från försäkringskassan så jag kan ta ett beslut när det är dags att avrunda här på jobbet.

Tidigare inlägg