Förlossningsberättelse



Jag har varit lite seg med min förlossningsberättelse, så nu tänkte jag avsluta denna blogg med historian om dagen vår prinsessa kom till världen :)

5maj (v.41+3)
På kvällen
den 5maj så hade jag mer ländryggsmärtor än vanligt och kvällen spenderades i soffan med min lilla massageapparat som prinsen masserade min ländrygg med under tiden vi såg film. Men jag tog inte detta så allvarligt eftersom jag hade haft dessa ländryggsmrtor de senaste veckorna.

6maj (v.41+4)
Natten
gick jättebra och jag tänkte inte alls på några smärtor. Under kommande dagen kände jag mig lite smått sliten och det värkte som smått i ländrygg och mensvärk liknande smärtor, men även vid det här laget trodde jag inte det var på gång eftersom jag känt på detta vis flera veckor.. Jag var som inställd på att imorgon skulle jag ringa barnmorskan så hon kunde boka tid för igångsättning om några dagar.
Prinsen kom hem vid halv fem och vi satt i soffan och pratade om när vi skulle ta tag i att göra middag. Jag ändrade lite sittläge och kände hur det "knäppte" till i höftpartiet. Det var en underlig känsla så jag ställde mig upp på en gång och började säga till prinsen "Jag tror att.." och då började det rinna ut vatten. Vattnet hade gått. Det forsade inte men det var så pass mycket att det inte kunde misstolkas för flytningar eller annat som många blir tveksamma över. 
Vi ringde till förlossningen (som man ska när vattnet har gått) och de bad oss komma för kontroll (vilket man alltid gör när vattnet gått). Vi fixade i ordning lite snabb middag till oss eftersom vi inte visste om vi skulle bli inskrivna eller inte. Och vid sju tog vi med pick och pack och körde mot förlossningen. Vid det här laget hade jag börjat känna lite oregelbundna sammandragningar som gjorde lite ont men var hanterbara. Sammandragningarna kom ca var 5:e minut, men dröjde ibland ngn minut längre mellan.
Vi kom in för kontroll och de kollade babyns hjärtljud och mina sammandragningar. Även ett ultraljud blev det för att kolla att hon låg åt rätt håll. Men de tyckte att allt såg bra ut och sammandragnignarna var inte nog täta och jag hade inte nog "ont" så vi blev hemskickade vid åtta tiden.
Redan på hemvägen så kände jag hur sammandragningarna blev kraftigare och tätare och prinsen tyckte vi skulle vända tillbaka redan då men jag sa att vi skulle följa deras råd och åka hem en stund. Väl hemma (ca 30min bilväg) så var smärtorna riktigt kraftiga och vi försökte se film men jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen när sammandragnignarna kom, ingen ställning var vidare avkopplande. Så vid tio gav jag med mig och ringde åter till förlossningen men de tyckte vi skulle stanna hemma ett tag till, försöka ändra läge och kanske ta en dusch. Prinsen tyckte jag lät för lugn på telefonen.. och inte uttryckte hur ont jag hade. Jag följde i alla fall deras råd. Men en timme senare, vid elva, ringde jag upp igen efter att ha börja kräkas av smärtor och hade svårt att andas normalt. "Oj, du låter verkligen smärtpåverkad" var sköterskans kommentar i luren "Det är nog bäst ni kommer in nu" JA TACK!
Väl åter på förlossningen så skulle de börja koppla upp mig på CTG igen och kartlägga sammandragningarna men prinsen frågade om jag inte kunde få smärtlindring först, men så fort förklarade personalen att det inte går de måste undersöka först (?) I alla fall så beslutade barnmorskan síg för att kontrollera hur öppen jag var innan de kopplade på CTG och jag var redan 7cm(!) öppen, och därefter gick det då fort att skriva in mig ;) Tror väl jag det att jag hade ont, man brukar ju bli inskriven när man är 4cm öppen.
strax före midnatt skrevs vi in på förlossningen.

7 maj (v.41+5)
Vi hade beslutat att jag skulle börja med lustgas och sedan ta epidural om det behövdes men eftersom jag var så öppen redan så frågade barnmorskan på en gång om jag ville ha epidural och jag tackade självklart ja ;) Men jag fick lustgas att börja med tills de skrivit in mig ordentligt och kontaktat narkosläkaren. Lustgasen hjälpte dock lite och tog bort värsta udden så det var ok. Gasen tog inte bort smärtan men gjorde mig lite lullig och sömnig så då var inte värkarna lika jobbiga. 
Ganska snart kom dock narkosläkaren och jag fick min epidural, underbart! Jag rekomenderar skarpt denna! ;) Jag vet att den kan avstanna förlossningsarbetet lite men jag upplevde det inte som ngt problem. När epiduralen börjat verka så var smärtan helt borta och lämnade bara kvar ett tryck "där nere" vid varje värk. Detta tryck var så mild till en början så jag fick några timmar att ligga och småslumra lite. Skönt!
Jag vet inte vad klockan var men efter några timmar ökade trycket och jag var till slut fullt öppen, men det var inte dags att krysta än för hon låg inte helt nere på "rätt plats". Den här tiden (och sista timmen hemma) tyckte jag var jobbigast (förutom själva krystarbetet då) eftersom trycket var enorm och hela min kropp sa "tryck" men jag skulle bara låta bli att krysta och bara andas igenom värkarna, jobbig känsla men inte ont. Jag fick prova krysta lite ngn gång, men de rådde mig att ligga och vänta en stund.
Sen vid (vad jag skulle gissa) ca fem, kom barnmorskan in för kontroll. Strax innan det hade jag sagt till prinsen att nu kändes trycket annorlunda, liksom längre "fram" och inte den där "bajsnödiga" känslan. Jag hann bara börja krysta innan barnmorskan stoppade mig för hon behövde ta på sig handskar och tillkalla undersköterskan för lillan var på väg ut ;)
Därefter började det tuffa krystarbetet, och här ska jag inte sticka under stolen med att det gjorde ONT! Men jag upplevde att det gick så fort och bara några krystar senare var hon ute kl.05.26 :)

Sammanfattningsvis så tyckte jag vår förlossning gick mycket bra, faktiskt mycket lättare och mindre ont än jag trodde det skulle göra. Jobbigast var som sagt sista tiden hemma när envisa jag inte ville vara en "nojig" föderska och ringa fölossningen stup i kvarten och när jag var fullt öppen men inte fick krysta. Sen självklart krystarbetet men det gick undan så fort som tur var. Nu fem veckor senare har jag glömt bort den smärtan för länge sen och bara njuter av vårt lilla underverk :)